svecat

                       Äntligen hustru och make!


Så nervöst, vi fick höra att när vui skulle skrida upp för altargången...då sprang vi...tydligen gjorde vi det även på vägen ut. Men snälla nån...vi gick ju bara i vår vanliga promenad takt...kan ju inte förstå att inte att det ska vara så svårt att förstå.
Jag skakade så mycket att jag knappt kunde hålla i brudbuketten...men vi klarade av våra löften utan att staka oss. Hela akten, med den fina musiken ligger fortfarande i en diffus dimma, men festen efteråt kommer jag ihåg....trots att det var då vinet kom fram.

De fina och roliga talen, musiken, dansen alla mysiga möten, den suveränt goda maten, den fina dukningen,... ja allt gjorde att det här blev en oförglömlig dag och kväll.
Nu när allt har lagt sig och vi kan titta på bilderna så kan jag knappt förstå att det har hänt och att allt är över. Så mycket planering och energi, vad ska vi nu fokusera på?

Det får väl bli dotterns student om tre veckor.....

Vi har i alla fall haft en helt otroligt underbar helg, den överträffade alla mina förväntningar och jag är övertygad om att de som var på festen hade en hel kväll.