svecat

Ja nu ligger det här lite tillbaka i tiden...flera dagar för att vara exakt.
I onsdags hämtade maken mig från jobbet, bilen gick som den ska...inga oroväckande ljud. Med en gammal Skoda kan man förvänta sig att det ska låta.....
På torsdagen skulle mannen återigen ha bilen. Han går iväg, jag hör en bil dåna....inte bra ljud...låter som ett trasigt avgassystem.
Maken kommer in och ber mig oroligt följa med ut för att titta på bilen...Va var det vår bil som lät?

Jag tittar under bilen och det aknas ca 1 meter avgasrör...hm...när hände detta? Borde vi inte ha hört något när en sån stor bit lossnar....och jag fick ju nyss avgassystemet fixat...hm...konstigt.

Maken fick ta tåget och jag cyklade iväg, kollade med verkstaden om de kunde ta emot mig under dagen, innan kl 3 ville de titta på den...fanns katalysatorn kvar? Det kunde ju vara stöld....nej..inte på min gamla bil.

Stressar på jobbet..denna dag går till historien som den mest underliga när det gäller olycksdrabbade sjukdomar, 3 av personalen fick avvika pg.a allvarliga sjukdomar i familjen...hm.

Kastar i mig lunchen, cyklar iväg hem, tar bilen till verkstaden...jo..avgassystemet och katalysatorn är stulen. De hade varit med om det tidigare på gamla bilar.
Vad gör man då?
Polisanmälan och kontakta försäkringbolaget, tack och lov så behövde vi bara betala självrisken och bilen var fit for fight på fredags eftermiddagen igen.

Men sånt här händer ju inte...inte med gamla rostiga bilar...eller?

Helgen är över, en helt otroligt skön helg med vackert väder.....och inget planerat. Näst intill antiklimax efter de senaste månadernas fullbokade schema. Men det har varit så skönt...att bara vara...andas och njuta.

Visserligen har det blåst en hel del, lite urblåst kan man ju känna sig...eller syremättad...skönt har det varit i alla fall.
Nu sitter jag här i soffan, ensam hemma, maken är borta på planeringskonferens i Sunne och kommer hem imorgon. Äldsta dottern med barnbarnet har varit här, så vi tog en promenad och jag har kunnat njuta av barnbarnets tandlösa leende. Kanske inte helt tandlöst...ett litet riskorn börjar synas på nedre gommen.
Så otroligt sött.

Hon har hela livet framför sig, men vad växer hon upp i för samhälle? Ett liv där hon kommer bedömmas hårt, TV programmen bygger på att bli utröstad om du inte är tillräckligt snygg, rolig, smart eller sexig. Tyvärr så lever vi fortfarande i ett samhälle där de manliga normerna fortfarande gäller.
I skolan måste hon kunna ta ansvar, prestera och om hon tröttnar och skolkar, då kommer det att stå i betyget. Som om det kommer vara lösningen på hennes frånvaro......

Jag har lyssnat på Nationalteaterns 70-tals musik, musik med texter som jag växte upp med. Texter som bygger på ett samhällskritiskt ifrågasättande...de är, om möjligt ,ännu mer aktuella nu än vad de var då...kusligt.

Jag har alltid försökt att vara positiv och hitta lösningar, men visst käånner jag en oro, för mina egna barn och deras framtid, mitt barnbarn och eleverna på min skola...vad erbjuder vi dem för samhälle att gå ut i?
Sen blir jag irriterad...vill inte klaga, det förändrar ingenting...så vad gör man om man vill förändra?
Engagera sig...i vad? Politik, skriva insändare......

Det tål att tänka på......

Ja, så stod det på ett kort som kom med posten idag...jag är utvald. det är inte utan att jag sträcker lite extra på mig.

Vad har jag då gjort för att förtjäna detta?

Arbetat flitigt, nej. Tagit mitt samhällsansvar och sett till att sverige har befolkats med ytterligare två individer, som dessutom har fortsatt reproduktionen av vår släkt.
Nej inte det, tagit mitt ansvar och röstat i söndagens omval här i Örebro. Nej inte heller det...där var jag inte en av de utvalda.
Med en viss nervositet fick jag dock ta del av resultatet efter detta val, från mina sida sett så gick valet så som jag ville i alla fall.

Men nej.....det kom ett kort på posten... där det står " DU ÄR UTVALD ATT DELTA I SVERIGES RADIO P4:S SVENSKTOPPSJURY!

Där kan man verkligen tala om ansvarsfullt uppdrag....under 4 veckors tid får jag...lilla jag...vara med och påverka svenskarnas musiksmak.......det är STORT!!!!

Hoppas verkligen att jag klarar av det.....:)

 

Nora får mig att känna mig utvald, det är speciellt med ett barns leende och skratt, mina vänners uppskattning, mina barns kärlek och min älsklings löften om framtiden...det får mig att känna mig utvald.

Men ett kort från Sveriges radio......jag är tveksam....

Som ni alla nu vet så har vi haft bröllop i helgen, vi gick från att leva i synd till att lova varandra att leva i lust och nöd till döden skiljer oss åt. Det är allvarliga löften.

Idag känns det som nöd......eller åtminstone sorg i hjärtat. Jag fick en sån vacker morgongåva, dagen efter giftemålet. Örhängen och halsband i silver med bärnstenar. Så otroligt fina, de passade så bra till en ring som jag fick för nästen tre år sedan, när vi var i Prag.
Idag har jag, redan efter tre dagar tappat ett av örhängena.
Jag vet inte hur du som läsare agerar när du har tappat något. Jag tänker, försöker minnas varje steg jag tagit, varje händelse. Försöker backa bandet för att minnas, letat, tittat, lyft på varje kudde, titta i korridorerna, under möblerna....inget örhänge. Skakat på kläderna, frågat......inget örhänge.

Det känns så otroligt sorgligt...visst det är värdsligt...men i alla fall....

                       Äntligen hustru och make!


Så nervöst, vi fick höra att när vui skulle skrida upp för altargången...då sprang vi...tydligen gjorde vi det även på vägen ut. Men snälla nån...vi gick ju bara i vår vanliga promenad takt...kan ju inte förstå att inte att det ska vara så svårt att förstå.
Jag skakade så mycket att jag knappt kunde hålla i brudbuketten...men vi klarade av våra löften utan att staka oss. Hela akten, med den fina musiken ligger fortfarande i en diffus dimma, men festen efteråt kommer jag ihåg....trots att det var då vinet kom fram.

De fina och roliga talen, musiken, dansen alla mysiga möten, den suveränt goda maten, den fina dukningen,... ja allt gjorde att det här blev en oförglömlig dag och kväll.
Nu när allt har lagt sig och vi kan titta på bilderna så kan jag knappt förstå att det har hänt och att allt är över. Så mycket planering och energi, vad ska vi nu fokusera på?

Det får väl bli dotterns student om tre veckor.....

Vi har i alla fall haft en helt otroligt underbar helg, den överträffade alla mina förväntningar och jag är övertygad om att de som var på festen hade en hel kväll.

 Ja, då är det snart dags. Inte min mormor..jag menar mig själv. Det börjar bli illa när man benämner sig själv som 3.e person. Men jag är ju mormor och ska gifta mig imorgon.
Dan för dopparedagen. Min äldsta dotter skrve på Facebook att jag var "snuskig", jag förstår inte vad hon menar...om det här hade varit innan jul så hade det inte varit så konstigt att prata om dopparedagen...eller dopp i grytan. Ja, var har hon fått sin fantasi ifrån? Jag har ju min kvar....

Så imorgon är dagen och här sitter jag och bloggar. det känns som om det mesta är klart och jag kan inte göra såmycket mer idag. Ska ut och plocka lite blommor till dekorationen på borden, men det tar jag senare när min bästa väninna har kommit hit. Hon har fastnat med SJ någonstans innan Köping......det är ingenting att vara förvånad över...det är ju trots allt SJ.

Tänk när jag var ung...., då ansågs SJ vara det säkraste sättet att ta sig fram om man ville komma i tid, men det var ju längesedan. Nu är det en chansning, t.om när det är bra väder och ingen snö på spåren.
Tur att de flesta som tar tåget reser till oss idag, annars så vet man aldrg om de skulle hinna fram i tid till mormors bröllop.

Idag har nog varit som de flesta arbetsdagarna, bra. Då menar jag faktiskt bra, inte bara något som jag skriver utan jag menar det. Jag trivs med att möta människor och det får jag verkligen göra i mitt arbete. Det är olika former av möten, elever, personal, kollegor eller föräldrar, jag trivs och känner mig oftast nöjd när jag stänger av datorn och ger mig av mot hemmet.

Men nu var det gårdagen som jag tänkte på när jag skrev " Glada överraskningar".det var en otroligt skön dag.Varm och solig, vi började dagen med att äta frukost på lilla balkongen. Fågelkvittret blandades med ljudet av bilarna och tågen, men vad gör det bara man kan sitta ute och njuta på en balkong. Vi fixade lite fika och åkte ut till Naturenshus.
För er som inte har varit där och fortsatt promenaden mot Rävgången och Rynningeviken, ni har missat något. Det är en underbar naturupplevelse som jag verkligen rekommenderar, så skönt. Att ligga på en filt, ta en kaffe och macka, läsa tidningen och bara vara. Det är livskvalitét.

Hem, en promenad på stan...jag ville inte sitta inne, så sambon sa att vi kan ju gå ut och ta en öl, efter det att vi hade gjort de arbetsmoment som vi brukar göra på söndagarna.
Ett veckobrev till personalen, kolla mailen och lita annat. Sen tyckte sambon att nu skulle vi gå ut, visst....
Upp på stan, jag ville sitta på en uteservering som badade i sol men han tyckte att vi alla fall skulle gå till Pitchers först. Det var väl okey även om jag inte förstod varför.
På uteserveringen ser jag en av mina vänner sitta ( kul tänkte jag), när jag tittar närmre så sitter hon med mina döttrar. Vilket sammanträffande......ja nu ska jag lämna av dig säger sambon.

Tala om överraskning som mina döttrar hade ordnat, istället för möhippa så blev det en middag på Pitchers med mina döttrar och två av mina vänner. En sån otroligt glädjande tillställning och så lagom.
Jag blir varm i hela kroppen av glädje över detta initiativ och det var verkligen inget som jag kunde gissa mig till att det skulle ske.

En otroligt glädjande överraskning!

Det är mycket som man ska tänka på inför ett förestående bröllop....det är inte döttrarna som ska gifta sig, än. Nej det är sambon och jag som efter tre års förhållande tänker slå på stort. Det kan kanske uppfattas som onödigt, när man är så gammal och inte har gemensamma barn. Frågan har kommit från flera i min närhet. Vad ska jag svara....det känns bra och vi vill det.
Visst är det så att jag redan från början talade om att jag inte vill leva med någon igen som inte kan tänka sig ett giftemål. Erfarenheterna av att det för lätt att bara avsluta och inte ta ansvar för förhållandet är orsaken. Men i grunden har det nog inte varit tvång, snarare en test på att se om intresset var äkta.
Så nu går vi in i det äkta ståndet, slut på otukt och syndigt leverne....eller vad man nu tänket om samborelationer.
Det är i alla fall otroligt spännande och roligt.

Nu var det väl inte det här som jag skulle skriva om, utan känslan av sommar.
Sol och värme, den yppiga grönskan omkring oss. Doften av nyklippt gräs och vi står precis emellan hägg och syrén, så underbart. Början av maj och redan känns det som försommar, t.om ungdomarna sitter ute på gräsmattorna med öl, engångsgrillar och musiken flödandes från sina bärbara stereoapparater....då är det väl sommar.
Jag kan tycka otroligt synd om alla allergiker som inte kan vara ute och njuta...men jag låter mig inte hindras av det. Ingen lojalitetskänsla här...tyvärr.

Ja, inte tillhör det här vardagen, men eftersom vi nyss kom efter en 12 dagars semester, så väljer jag denna bild. Vi tog en förtida bröllopsresa, fördelen med detta är att om det inte fungerar så kan man ställa in bröllopet. Nu är det ju inte så att det har varit vår avsikt, men man skulle kunna tänka så.

Vi har haft en underbar solsemester i Brasilien, värme upp till 30 grader och i havet säkert mer än 25 grader. Så otroligt skönt. Jag hade en idé att när jag kom hem efter semester så skulle jag glida in som den mest solbrända av alla deltagarna på mötena.
Tji fick jag, när vi var borta så har hela Sverige badat i sol och försommar värme, även om det bara var i april och Påsktider. Ja, det blir till att använda solariet för att bättra på brännan, men det gäller att vara försiktig så att jag inte blir vidbränd.