svecat

Som ni alla nu vet så har vi haft bröllop i helgen, vi gick från att leva i synd till att lova varandra att leva i lust och nöd till döden skiljer oss åt. Det är allvarliga löften.

Idag känns det som nöd......eller åtminstone sorg i hjärtat. Jag fick en sån vacker morgongåva, dagen efter giftemålet. Örhängen och halsband i silver med bärnstenar. Så otroligt fina, de passade så bra till en ring som jag fick för nästen tre år sedan, när vi var i Prag.
Idag har jag, redan efter tre dagar tappat ett av örhängena.
Jag vet inte hur du som läsare agerar när du har tappat något. Jag tänker, försöker minnas varje steg jag tagit, varje händelse. Försöker backa bandet för att minnas, letat, tittat, lyft på varje kudde, titta i korridorerna, under möblerna....inget örhänge. Skakat på kläderna, frågat......inget örhänge.

Det känns så otroligt sorgligt...visst det är värdsligt...men i alla fall....